Vad gör man egentligen efter att ha skapat en av 2020-talets mest hyllade tv-serier, vunnit flera Emmys och etablerat sig som en av branschens vassaste manusförfattare? Man gör samma sak igen – fast på film. Så kan det i alla fall kännas när Jesse Armstrong, skapare och showrunner för HBO:s guldkalv “Succession”, för första gången kliver bakom kameran och regisserar sin första långfilm.
För likheterna mellan succéserien och “Mountainhead” är inte få. Här samlas fyra av världens mest framgångsrika techbros, som är goda för några hundra miljarder var, för en pokerhelg med grabbarna i en högteknologisk högborg omgiven av Utahs snötäckta bergskedjor. Det är snuskigt lyxigt, irriterande arrogant och vanskeligt världsfrånvänt när de fyra mångmiljardärerna samlas – en stämning som känns väl igen från Armstrongs saga om familjen Roy.
Och visst skulle “Mountainhead” kunna vara ett standalone-avsnitt av “Succession”. Miljöerna, fotot, musiken och karaktärerna är som plockade från seriens rikemansvärld – i vissa avseenden bokstavligt så. Både seriens kompositör, Nicholas Britell, och produktionsdesigner, Stephen H. Carter, återförenas här med Armstrong för att fånga samma atmosfär.
Till viss del lyckas de. Estetiken är förstklassig och återigen slås man av hur klockrent en enkel dunväst kan frambringa klasshat. Här finns också det träffsäkra tugg som Armstrong gjort sig känt för, och även om mycket av det känns igen från hans tidigare verk så är det ingen tvekan om att han vet hur han ska navigera bland dessa makthungriga testosteronpaket. Dynamiken i grabbgänget och deras kvicka oneliners hör till filmens främsta underhållningsvärde
Samtidigt saknas det djup och den ambivalens som genomsyrade “Succession” och stärkte hatkärleken till karaktärerna. Kvartetten i “Mountainhead” blir sällan mer än de stereotyper till rikemanssvin de representerar. I vissa fall finns tydliga kopplingar till verklighetens techgiganter – en av rollfigurerna heter till och med Jeff, även om just han saknar några likheter med Amazon-grundaren Bezos – men främst reduceras de till karikatyrer. Visserligen är det kanske en del av poängen, men man lämnas med en viss själlöshet snarare än komplexitet.
Själva ramberättelsen i filmen, där en ny version av generativ AI skapar globalt kaos, känns lika aktuellt som tröttsamt. Fingret på samtidspulsen är definitivt där, men hur mycket nytt blod pumpar där egentligen? Artificiell intelligens, deepfakes, desinformation, globala maktkonflikter – allt är så påtagligt nära att man nästan kroknar. Dessutom kommer “Mountainhead” inte med några vidare nya eller intressanta infallsvinklar. Det är en högst aktuell film om samtiden, men som nog kommer att kännas passé om bara några år.
För den som hoppats på en “Succession” i filmformat är det till viss del svårt att inte säga att de får just det. Tyvärr hamnar det mesta av jämförelserna bara på ytan. Det är dags för Jesse Armstrong att ta privatplanet och helt byta miljö.
”Mountainhead” har premiär den 1 juni på Max